Historia / Ursprung
Saluki-hundarna är en av världens äldsta hundraser och det finns fynd som tyder på att den sett likadan ut i ca 4000 år. Från början (och fortfarande i en mindre skala), användes hundrasen av beduiner, för jakt av hare och gaseller. Salukin - den arabiska eller persiska vinthunden har en spännande historisk bakgrund med rötter i Mellanöstern och den islamiska kulturen som konungarnas ”sporthund”. Saluki betraktades inte som ”oren”, likt övriga hundar, utan åtnjöt en särställning som värdefull jakthund. Beduinerna värderade salukin lika högt som en värdefull kapplöpningskamel eller ett par hustrur.
I egyptiska gravar har man tyckt sig finna bilder av typiska saluki t ex i en gravkammare tillhörande den första dynastin (för c:a 5000 år sedan) eller i en gravkammare tillhörande en ämbetsman hos den kvinnliga faraon Hatshepsut (för c:a 3500 år sedan). I den kände men obetydlige faraon Tutankamons grav (för c:a 3340 år sedan) finns flera perfekta avbildningar på salukis. Många år senare finner vi salukis i arabernas händer. Med korstågen trängde arabisk kultur in i västerlandet, den tyske kejsaren Fredrik II som residerade på Sicilien ägde salukis och jagade med dessa och jaktfalkar. Även på kinesiska tavlor från 600 -900-talet finns salukis avbildade. På tavlor av Paulo Veronese från c:a 1560 i det Italien som ju handlade mycket med arabvärlden finns två typiska saluki avbildade. Det var hela tiden känt att beduiner och nomader höll saluki. Ett fåtal västerlänningar visade intresse för orienten kring det senaste sekelskiftet, några få saluki kom in med dessa vid denna tid. När västerländska officerare deltog i arabernas befrielsekrig mot turkarna under första världskriget, stötte de åter på saluki. Som en ytterst hedrande utmärkelse skänkte vissa arabiska potentater sina (främst) brittiska "kolleger" salukis. Så återinträdde salukin på arenan i Västeuropa efter några hundra års uppehåll.
När man jämför bilder på salukis eller beskrivningar av salukis från olika tidsåldrar slås man av en kristallklar slutsats: Salukin har alltid varit den samma!!!
Allmän beskrivning
Salukin tillhör grupp 10, de s.k. vinthundarna. Vikten ligger mellan 15-30 kg. Det är en grupp av hundar som är byggda för att springa i höga hastigheter och som närmast har en aerodynamisk kroppsbyggnad, för att kunna flyga fram fort. En Saluki tillhör storleksmässigt de stora hundarna, då de är de är både högbenta och relativt långa i kroppen. Därutöver, är de också smala, med djup bröstkorg och är därmed smidiga löpare. Det är alltså en hund som trivs med fysisk aktivitet, men älskar också att vara "soffhund". De är vanligtvis mycket pålitliga att ha tillsammans med barn. .
Temperament
Salukin är, som de flesta vinthundar, en lugn soffpotatis inomhus som inte tar mycket plats, medans den, när den kommer ut, jagar allt som kan klassas som bytesdjur. De är ointresserade av främmande människor, men personer som den lärt känna tycker den mycket om. Däremot går det inte att kräva "blind lydnad" av en saluki, som är svårtränad p.g.a. ett ofta bristande intresse från hunden. Dock är ingenting omöjligt med rätt träning och envishet och det finns Salukis som tävlar i både lydnad och agility. Efter 3 års ålder är Salukin är en lugn hund med mycket trevligt temperament
Salukin älskar sin familj och håller sig gärna till den även om den också kan tycka om att gå iväg lite för sig själv. Beduinerna har tränat sina hundar till att bli förstaklassiga jägare vilket kan göra det svårt att få dem till att inte jaga eller komma på inkallning. Många människor sätter likhetstecken mellan intelligens och förmågan att träna upp beteende. Att tro att salukin är dum är att ingenting kunna om rasen. De är högst intelligenta, så intelligenta att de inte går med på allt vi vill få dem att göra. Jag har sett våra salukisar öppna helt omöjliga dörrar, få fram saker som är väl gömda, leta upp gömd ved under filten i vedkorgen som vi trodde låg säkert och tusen andra saker som vi trodde skulle vara omöjliga. Ibland tittar dom, vid inkallning, med "jag-kommer-när-JAG-vill-blicken"...då kan du känna dig besegrad! Salukin älskar att springa.
Skälla är inte något som ligger för salukin. Det kommer på sin höjd varningsskall om de tror att någon okänd är på väg in i huset. "Moffande ljud" och "hundprat" hör vi däremot ofta. De luktar inte som många andra hundar gör, inte ens när de blivit våta. Behängen som finns på de långhåriga bör kammas igenom med jämna mellanrum då det lätt tovar till sig. Det är inte sällan man finner barr och gräs bland tovorna. De har vackra mandelformade ögon där färgen kan variera från hasselnöt till mörkbrun. De här ögonen kan se långt bort och du kommer att upptäcka att de ser allting långt långt före du har sett det. Salukin utstrålar vänlighet med sitt milda uttryck. Salukin är, inte heller, varken slemmiga eller dregliga om munnen inte ens när de nyss druckit. Vi tycker själva att salukin är en perfekt familjehund på så sätt att de alltid är vänliga i sinnet. De tycker om bus och lek. Barn som med en gång får lära sig att ha respekt för djur kan få en riktigt härlig fyrbent vän som visar ömsesidig respekt. Vi har upptäckt att våra hundar tycker om både agility och att spåra även om de inte är brukshundar. Det finns ingenting som säger att man måste dela in hundar i specifika fack. Låt hunden prova på saker, gärna från början när den är liten, så är det ingenting som säger att den inte skulle tycka att det är kul.
Rasrelaterade problem
Salukin har alltid ansetts vara en mycket frisk ras som lever länge. Trots detta återfinns den i de sämre riskklasserna hos alla försäkringsbolag. Detta beror dock på att det är en mycket liten population och att varje sjukdom/skada därför får stort genomslag i statistiken.
Speciella krav / Skötselråd
Den kräver alltså en hel del motion men har du en bra inhägnad (med extra högt stängsel för de hoppar högt och då menar jag HÖGT) så motionerar de till stor del sig själv i sin lek. Cykelturer och raska promenader både uppskattar och behöver dom. Tänk bara på att inte påbörja denna motionsform i allt för tidig ålder då det frestar för mycket på deras växande skelett och leder. Vilda utelekar och spring i benen medför att du har en lugn och fin hund inomhus. De älskar att ligga i säng eller soffa precis som att de tycker att det inte är värdigt nog att ligga på golvet. De rullar gärna ihop sig till en så liten boll att även en stor saluki ter sig liten.
Eftersom de älskar att springa är Lure Coursing (simulerad kaninjakt) något de älskar att göra. En del anser att det bara späder på jaktinstinkten så att de jagar allt de ser även när de inte är på bana. Andra menar att de får utlopp för sin naturliga instinkt och förstår att jakten är tillåten på banan men inte annars. Hur som helst, de älskar att göra det! Själva tycker vi att det är en utmärkt form att ha kul på både för hund och människa.
Det är viktigt att du tar dig tid med din salukivalp. Man underlättar defintivt både valpens och sin egen anpassningperiod om man finns till hands för att ge den vägledning till ett gott uppförande i sitt hem. Så ta gärna valpledigt från eventuellt jobb den första tiden, och var inte borta mer än högst 4 timmar/dag så länge valpen är ung. Får den aldrig chans att sysselsätta sig själv med dumheter, utan får lära sej att det är du, flockledare, som tar initiativet, blir ert liv tillsammans så mycket trevligare! Visst kan det gå bra att lämna en yngre valp längre stunder - men om det misslyckas, kan problemen bli svåra att häva. Detta är förvisso ingenting som är unikt för en saluki utan gäller de flesta raser.
Informationen hämtad på zoo koll